Japp då var nycklarna hämtade så nu kan syrran flytta ner :D
Bara 1 dag kvar, som jag längtar :D

Självklart så ska man vakna upp sjuk sista arbetsdagen på veckan :( Ska man vara hemma lr bara bita ihop o gå o jobba?!?

Måste påminna mig själv o alla andra att det är 9 dagar kvar till denna tjej/kvinna fyller 30 om 9 dagar :P

Ja om man ska skratta lr gråta är ju frågan?!? Äsch är la bara att acceptera att man börjar bli äldre :O

Bjuder på en egobild på mig.. Är nåt mef denna bild som jag älskar <3

Japp vad ska man göra.
Fixade mina naglar i lördags o blev tokig när 1 av dom lossnade på jobbet igår..
Ringde Tommy o frågade om vi hade nåt hemma så jag kunde fixa det.. Han bara skrattade o sa superlim.
Kommer hem o tvinga typ ner han garaget o vips så satt naglen på plats igen :D

Ja då var det gjort!!
Gjorde ondare än vad jag föreställt mig. Trodde jag skulle tuppa av på bristen jag låg på..Nu knäcker han av hela nacken på mig. Trodde jag skulle dö där ett tag..
Känns en aning bättre nu, fortfarande ont. Men hoppas jag slipper känna av att jag ska svimma. Det kan komma helt plötsligt på mig om dagarna. Snurrar till i huvudet, vinglar omkring för mig själv..
Igår när jag skulle prata med min chef så fick jag nån konstig känsla i kroppen. .
Hjärtat slog i otakt o jag fick svårt att prata. Satte sig typ i halsen. Fattade inget. Det har jag aldrig fått för..
Så nu är det en till grej att oroa sig för. Det var redigt otäckt o vill verkligen inte uppleva det igen :(

Helt till nåt annat.
Jag är blond igen :D
Mitt hår hatar mig nog för tillfället. Men strunt i det jag är för bövelen BLOND :D

http://www.1177.se/Kronoberg/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Multipel-skleros--MS/

Har vid några tillfället fått totala blackouts!
Vet inte riktigt vad det kan bero på. Men var hos en läkare i förrgår pågrund av min onda rygg o han kände att jag förträningar i nacken..
Det förklara ju en del om det vore det som orsakar både min yrsel o blackouts.
Blodflödet kommer ju riktigt inte upp i huvudet..
Det som jag tycker är jobbigaste är när yrslen sätter fart. Kan gå på jobbet o vips så snurrar det till i huvudet på mig. Känns som man ska tuppa av o spy samtidigt. O så går hjärtat i 200 typ..
Börjar bli orolig över min hälsa. .
Sitter o vänta på en utredning om det kunde vara så att jag har MS..
Tror inte själv att jag har det. Men läkarna ska utreda o göra tester för att utesluta det..

MS är inget ärftlig. Men har en på min pappas sida som har MS.
Skulle vara ur jävligt om det visar att jag har det..
Då måste det ske stora förändringar i livet. Först o främst jobbdelen!!

Men vi får hålla tummarna att jag gå fri ifrån MS

Ja det är la skit kul att ha!! Men gärna dom man väljer själv!!
Alltid är det nån som har något imot vem man umgås med, speciellt om det är med det motsatta könet. Japp då jävla är man tillsammans lr så har man nåt på G :P
Skapligt trött på sånt!!
Varför i sjutton kan man inte bara få umgås med folk som får en att må bra utan att folk ska spekulera kring det.
En av mina närmsta vänner är en kille o japp jag har ju fått höra det ena o andra kring det!!
Snälla ger er!!

Så vad vill jag komma med detta då?!?
Jo inte mer än att folk ska ge fan i vem jag imgås med på min fritid lr under tiden jag jobbar!!!

FUCK OFF!!

Som jag har skrivit innan så ska jag försöka knåpa ihop ett inlägg om min uppväxt..

Kan börja med att skriva att det har inte precis varit en dans på rosor. Började i en tidig ålder..

Föddes i jkpg. Min syskonskara består utav min tvillingsyster Maria o mina 2 bröder Jonas o Robert..
I dagsläge är mina föräldrar skilda. Mamma bor här i jkpg o min pappa bor på Gotland där han kommer ifrån från början!

Kan inte påstå att mina föräldrar är några mönster föräldrar precis..
Mina första år bodde jag hos mina föräldrar, där vardagen bestod mkt utav alkohol o droger. Inget man tänkte på som en lite skitunge :P
Men har svaga minnen av det mesta, det är både bra o dåliga saker..

När jag var runt 4 kom den dagen ingen unge vill vara med om. Att slitas ifrån det ända man känner sig trygg hos, sina FÖRÄLDRAR! !
Men jag visste ju inte bättte.
Kommer ihåg den dagen som igår, kommer ihåg känslan! !
Kommer ihåg min äldsta brors ansikts uttryck när jag o min syster blev hämtade ifrån dagis utav socialen. Den dagen förändrade hela mitt liv!!

Vi blev placerade på ett barnhem i Landskrona. Tror vi var där dryg 6 månader. Sedan slussades vi ut till en fosterfamilj i Tofteryd (vaggeryd/skillingaryd) där bode vi fram till vi var 9 år gamla. Så sammanlagt var vi utplacerade i 5 år. 5 år utan sina föräldrar.

Under den tiden så gjorde min mamma det ända rätta o gick ifrån min pappa! Sökte hjälp för sitt missbruk. Kämpade för att få hem oss!! Till slut fick hon som hon ville o hon fick hem mig o min syster.. Kort där efter fick min ena bror flytta hem oxå.. Min äldsta bror bodde hos våran mormor.

Japp till slut blev man tonåring o allt blev pannkaka. Började umgås med en helt fel person.. Var mkt alkohol med i bilden m, m..
Om jag fick göra om det igen så hoppas jag att jag hade gjort mkt annorlunda. Inget skötes som det skulle. Vill kunna minnas hela min skolgång på gymnasiet men icke det gör man ju inte!!
Hade jag lagt ner mer på skolan så kanske man hade haft en bra utbildning m, m. Ett jobb man har kämpat för!! Men så är det verkligen inte!!

När jag var nästan var 19 år kom min räddning. Det var då Tommy kom in i bilden. Han fick mig att stå på mina egna ben på jorden!
Han fick mig att ta tag i mitt liv. Jag struntade ju i allt. Orkade inte med att gå i skolan lr söka jobb. Det ändrades ganska fort. Jag kom ut i praktik. Jag fick känna på arbetslivet. Inget jag gillade precis. Var ju van att sitta hemma o uggla på dagarna o vara ute om kvällarna m, m.
När jag var 20 kom min andra räddning o det är Rasmus.. Allt gick väldigt fort o ganska tidigt i livet. Men det är inget jag ångra!!

I dagsläget så lever jag med Tommy o Rasmus.
O som det ser ut nu så har jag knappt igen kontakt med min mamma. Önskar verkligen att vi hade mer kontakt, men har hänt en massa saker under åren som jag väljer att inte skriva ut här!!
O med min pappa har jag ingen kontakt med. Jag var 14-15 år sista gången jag träffade han.. Han har la gjort några lama försök till att få kontakt med mig. Men har jag klarat mig utan han i 15 år så klarar jag mig nog ytligare 15 år utan han. Kanske taskigt att säga. Men han har ju valt detta själv!! Känner inte att jag vill ha kontakt med han tyvärr o det är mitt val!!

Finns så mkt att skriva o uttrycka men väljer att behålla lite för mig själv! !